Danskulturer

Igår var jag å åt på en grekisk restaurang. När vi bokade bordet blev vi inte "informerade" utan snarare "förvarnade" om att det skulle vara ett live-band och spela eftersom man firade den grekiska påsken denna helgen (en helg efter den svenska påsken firas).

Väl där så var det musik, sång och dans för de som ville det. Och det ville folk. Iaf en man som var uppe flera gånger. Han körde både improviserad solodans men fick också med sig andra gäster i en långdans á la Zorba.

Funderade på vad vi har för motsvarighet till grekernas Zorbadans. Ni vet, en sån där dans som alla kan, från stora till små. En dans som dansas av glädje tillsammans med en massa andra, vid mer eller mindre alla tillfällen. Räknas små grodorna?

Det är också lite fascinerande att det i många andra kulturer är männen som står för dansandet. Dansen utförs efter olika rituella regler och alla tittar häpet på - eller så kanske jag sett det i någon film? Hur som helst så tror jag att det i många kulturer ses som en viktig del i deras kultur. Så är det ju knappast i Sverige, här e det nästan fjolligt med män som dansar (enligt männen själva). Säg den fru som inte får tjata på sin man för att få honom till att dansa?!

Fast det är ju klart, med vår tids lite mer modernare dans á la en utekväll på Harrys, så kan ju vem som helst dansa. Man kan dansa precis hur man vill å när man själv vill. Man behöver ingen partner. Bara till å skaka lite (helst i takt med musiken) på stället så kan man kalla det att man dansar. Å då slipper man försöka övertala sin icke-dansintresserade partner... Svårare än så behöver det ju inte vara :)