Min cykel

När mor min fyllde år en gång för länge sedan, typ 15 år sedan tror jag till och med att det var... Hur som helst, på natten hade några av vännerna varit och lagt en hel hög med skrotiga cyklar på vår gräsmatta.

Av de stackars cyklar som låg där räddade jag en som jag tyckte var alldeles för charmig för att åka på tippen. Den är härligt genomrostig - så alltså brun i sin färg, rullar som en gud, har nummerplåt baktill, komfortabel förarställning, stora hjul och till och med en liten låda för den gamla pumpen baktill på den breda pakethållaren.

Cyklen visade sig som sagt vara rena fartdåren i nerförsbackarna, den rullar snabbare än alla vänners cyklar som jag cyklat tillsammans med. Man behöver aldrig oroa sig för att den ska bli repig eftersom den är helt utan lack, den är ju rostig...

Häromåret skaffade jag mig en tjusig räsercykel med massor av växlar, tjusig färg och fräsigt styre. Den cyklen är också bra. Den kostade iofs lite mer i inköp än den förra, har lite finare färg och till och med lack (som man måste passa sig för att inte repa). :)

Så numera är min gamla trotjänare nerpetad  från tronen som förstacykel, men används som min jag-orkar-inte-gå-till-affären-så-jag-cyklar-istället-cykel.

Häromdagen var cyklen täckt av tjusig rimfrost, mycket tjusigt.