3 gånger i mitt liv har jag både läst boken och sett filmen. Första gången handlade det om hästar och jag blev förtrollad av ensamvargen och djurvännen Redford.
Andra gången handlade det om högtflygande Quidditchspelare och filmen sågs dagen efter att boken lästs ut - det var inget vidare smart drag. Jag har helt enkelt för bra minne. Minns precis vad som ska hända samt vad som "borde" hända, enligt boken, men som inte händer...
Man kan ju tycka att man blir klokare med åren men igår gjorde jag mitt tredje försök. Såg filmen om journalisten å hackern - 1 vecka efter att alla tre böckerna lästs ut (hade en intensiv läsperiod förra helgen).
Ja jag vet att filmen inte är en replika av boken, och så var såklart inte tanken med filmen heller. Men för oss som läst och som minns (eller - som minns väldigt väl) boken så är ganska många detaljer skippade, detaljer som i boken bygger upp karaktärerna och deras personligheter. Filmen var ändå ok, men jag tror jag hade uppskattat den mer om jag inte läst boken.
Kom just på att jag både sett musikalerna samt filmen vad gäller MammaMia och där måste jag säga att jag tycker de lyckats bra med filmen. Att lyckas överföra en musikal som utspelar sig på endast två olika scener och göra det till en hel film är bra gjort.
Det enda som kändes lite konstigt var att se James Bond stå å sjunga kärlekssånger...
s
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar