Tankemonster

Minns ni när man var liten och man var helt säker på att det fanns ett monster under sängen eller i garderoben eller något liknande, minst lika läskigt?

Men är det inte lite likadant nu när man är vuxen? Någonting som man våndas inför att ta tag i känns som något oöverstigligt när man tänker på det. Man skjuter upp det så länge som det bara går, och helst gärna lite längre ändå. Men sedan när man väl tar tag i det så var det helt plötsligt inte så farligt. Det var kanske till och med lätt som en plätt. Easy peasy.
Tänk vad mycket energi vi lägger på helt onödiga saker...

Våga vägra tankemonster!